- Har precis följt Olsson till fyrkanten bara för att han skulle slippa att gå själv. Men hjälp vad Vargön är helt öde, det enda jag hör av vatten som rinner, mina egna ljud från mina steg och ett helt hav av syrsor som spelar. Går just nu förbi en mörk skog och det känns som om att mitt hjärta ska hoppa ur min kropp! Gatulamporna lyser svagt över vägen och jag hör åter igen ljudet av syrsor som spelar, pulsen håller på att lägga sej och när jag tittar upp så ses jag att det är tre tvärgator kvar tills jag är hemma hos mamma igen, in i det mindre skrämmande och i värmen. För jag säger bara att det är sjukt skönt väder ute men ack så kallt. Går just nu förbi ett hur där det låter som en fågel har satt något i halsen och åter igen så är det just nu bara en tvärgata kvar. Jag ser, jag ser elskåpet utanför mammas tomt och jag börjar lämna lugnet i kroppen, andningen är lättare och nu är jag inne på tomten och behöver inte vara rädd för mörknet något mer denna kväll! Nu är jag innanför dörren och jag kan säga att det hjälpte mig att skriva detta medans rädslan fanns hos mig. Men nu säger jag god natt till alla :-*